Idag är det bara 13 dagar kvar, huvva! Och jag tjatar verkligen om det, ja vet, men jag tror att det är nödvändigt för mig, så att jag kan förstå att det verkligen är på riktigt, att jag verkligen ska åka iväg till Indien. Det känns så sjukt och så långt bort. Men det är det inte, haha!
På ett sätt skulle jag vilja vara hemma i höst, för det händer så mycket i våra församlingar. Gud verkar verkligen. Men samtidigt så tror jag att det är meningen att jag ska åka iväg till Indien. Där kommer jag få vara med om fantastiska och jobbiga upplevelser som kommer att prägla mig och forma mig. Så jag tror inte direkt att jag kommer bli uttråkad, jag kommer få vara med om saker på min resa precis som alla här hemma, ja fast på lite olika sätt då. Jag ser fram emot hösten, får se vad som sker!
kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar