Oj oj oj. Sa svart att fatta att vi ar har! Verkligen sa overkligt. Men det ar ett faktum. Jag ar i Asien. Jag ar i Indien. Jag ar i Delhi. Helt fantastiskt, galet och spannande.
Flygresan gick bra hit och aven taxin fran flygplatsen till hotellet. Vi somnade kl 05.30 i morse och sov fram till klockan 14.30. Helt galet men behovligt! Vi har varit ute och gatt och kollat lite precis utanfor dar vi bor. Kopt frukt och vatten. Och nu sitter vi pa internetcafe.
Det ar manga intryck. Inte direkt helt nya men anda nya. Man blir lika forvanad varje gang over manniskors liv och deras situationer. Sa mycket missar och hemskheter. Manniskor som tigger, missbildade och handikappade, barn som ar sa smutsiga och undernarda, gamla manniskor som ligger ute pa gatan mitt i natten som inte ens ser ut som manniskor utan mer som en hog sopor, unga mammor som inte har rad med mat till deras sma sma sma babies, unga pojkar som sliter med hart arbete. Och mycket mycket mycket mer. Tank sa bra vi har det i Sverige. Vi ar sa valsignade med vara liv. Helt ofattbart.
Det svara ar att veta hur man ska hantera situationerna. Nar barnen och andra kommer och tigger till exempel. Man sager nej for man kan inte hjapa alla, det skulle sluta i kaos. Men man vill inte heller vara kall och hjartlos mot dem. Man forsoker prata med dem, uppmuntra dem och ge karlek. Det ar det minsta man kan forsoka med. Jag tanker speciellt pa tre sma barn som kom fram, de tiggde och tiggde. Jag gav inget men fragade vad de hette och berattade vad jag hette och forsokte saga nagot och man sag att de blev glada, det lyste liksom i deras ogon. Jag ber for dem att de ska fa kanna karlek nar de nuddar mig, precis som kvinnan i bibeln som blev helad bara hon nuddade Jesus manteltoffs. Jesus ar ju med mig och bor i mig sa varfor skulle inte Guds karlek kunna stromma genom mig till dem. Jag ber att jag ska fa vara ett sadant redskap och att jag ska fa dela med mig av gladje och karlek aven om jag inte kan ge matriella ting. En liten baby holl i mitt finger sa hart idag ocksa och hon log. jag bad en valsingelse over henne och kande hur liten jag kande mig. Onskar jag kunde gora mer. Men det ar svart...
Nu ar snart min tid vid datorn for denna stund. Tyvarr. Ska kaka och sen se vad vi hittar pa. Vi ligger 3,5 timma fore er i tid for er som undrar. Jag hoppas ni aven kan lasa det jag skriver aven om jag inte har a, a och o med prickar!
Ta hand om er och njut av hostens alla farger! Jag kommer sakna dem.
Massa halsningar fran mig! Puss och kram! Love, M.
Flygresan gick bra hit och aven taxin fran flygplatsen till hotellet. Vi somnade kl 05.30 i morse och sov fram till klockan 14.30. Helt galet men behovligt! Vi har varit ute och gatt och kollat lite precis utanfor dar vi bor. Kopt frukt och vatten. Och nu sitter vi pa internetcafe.
Det ar manga intryck. Inte direkt helt nya men anda nya. Man blir lika forvanad varje gang over manniskors liv och deras situationer. Sa mycket missar och hemskheter. Manniskor som tigger, missbildade och handikappade, barn som ar sa smutsiga och undernarda, gamla manniskor som ligger ute pa gatan mitt i natten som inte ens ser ut som manniskor utan mer som en hog sopor, unga mammor som inte har rad med mat till deras sma sma sma babies, unga pojkar som sliter med hart arbete. Och mycket mycket mycket mer. Tank sa bra vi har det i Sverige. Vi ar sa valsignade med vara liv. Helt ofattbart.
Det svara ar att veta hur man ska hantera situationerna. Nar barnen och andra kommer och tigger till exempel. Man sager nej for man kan inte hjapa alla, det skulle sluta i kaos. Men man vill inte heller vara kall och hjartlos mot dem. Man forsoker prata med dem, uppmuntra dem och ge karlek. Det ar det minsta man kan forsoka med. Jag tanker speciellt pa tre sma barn som kom fram, de tiggde och tiggde. Jag gav inget men fragade vad de hette och berattade vad jag hette och forsokte saga nagot och man sag att de blev glada, det lyste liksom i deras ogon. Jag ber for dem att de ska fa kanna karlek nar de nuddar mig, precis som kvinnan i bibeln som blev helad bara hon nuddade Jesus manteltoffs. Jesus ar ju med mig och bor i mig sa varfor skulle inte Guds karlek kunna stromma genom mig till dem. Jag ber att jag ska fa vara ett sadant redskap och att jag ska fa dela med mig av gladje och karlek aven om jag inte kan ge matriella ting. En liten baby holl i mitt finger sa hart idag ocksa och hon log. jag bad en valsingelse over henne och kande hur liten jag kande mig. Onskar jag kunde gora mer. Men det ar svart...
Nu ar snart min tid vid datorn for denna stund. Tyvarr. Ska kaka och sen se vad vi hittar pa. Vi ligger 3,5 timma fore er i tid for er som undrar. Jag hoppas ni aven kan lasa det jag skriver aven om jag inte har a, a och o med prickar!
Ta hand om er och njut av hostens alla farger! Jag kommer sakna dem.
Massa halsningar fran mig! Puss och kram! Love, M.
KUL MED BLOGG! Tänkte på om du skulle skriva någon sån, du är med i mina favoriter - nu ska jag bara komma ihåg att titta in :) BER FÖR DIG! <3
SvaraRaderaSkönt att höra att ni är framme och att resan gått bra! Det blir spännande att höra om allt ni får vara med om :) Vi ber för er! Kram
SvaraRaderaÄlskade Matilda !Ni har sannerligen inte valt ett lätt sätt att leva kommande halvår,lite annat än i ett rum hos mor och far och det enda vi kan göra är att vara i bön för er.Men nu är ni där och en spännande tid har ni framför er och vi ser fram emot allt vi får läsa och följa er på bloggen,skriv så ofta ni kan !Var rädd om er ./ Kram mamma
SvaraRaderaHärligt att allt gått bra. Du är dej lik Matilda-du har ett stort hjärta för alla människor.
SvaraRaderaÄlskar dej och ber för er alla.
Pappa
Hej Matilda! Vad skönt att du är på plats och att allt har gått bra. Som vanligt tänker du på allt och alla, men glöm inte att tänka lite på dig själv också. Just nu vilar vi lite på Munkvägen, på tisdag åker jag och Ronny till Azorerna 2 veckor. Ha det så himla bra och sköt om er. Stort hjärta till er alla!
SvaraRaderaKram
Moster Karina
Hej Matilda! Antar att du börjat komma i ordning i din indiska tillvaro. Vi är med dej i tankar och böner!
SvaraRaderaKram Lisbeth
Hejsan Matilda!
SvaraRaderaSitter och tänker på dig och dina vänner i Indien :). Hoppas ni har landat och mår bra?Allt som ni ser och upplever blir minnen för livet tänk också på varandra, ventilera och reflektera med varandra! Ni gör verkligen en stor insats med era varma hjärtan. Ni sprider glädje och hopp för alla utsatta människor, insatsen är värd guld! Önskar er allt gott på er resa och ta hand om varandra! Ser fram emot att följa er här!
Alla hälsar och tänker på er!
Många varma kramar från moster Ann-Sofi