Förlåt, jag kom på att jag inte hade skrivit att det löste sig med visumet. Tack gode Gud för det! Det var verkligen en stor sten som föll av bröstet när jag fick samtalet från ambassaden att de skulle skicka visumet. Så igår var jag ock hämtade ut det. Känns overkligt. Väldigt overkligt. Kommer inte förstå förrän jag är där. Det som känns konstigast är tiden, att jag ska vara borta så länge. Det vet jag inte heller om jag kommer fatta förrän tiden gått och jag är hemma. Det känns iaf som det. Det kommer inte bli lätt direkt men jag vet vad jag ger mig in på, iaf tror jag att jag vet lite iaf, och jag vet att jag gör rätt, att vägen jag valt att gå är rätt så jag borde inte tvivla eller tveka på hur det kommer gå. För det kommer gå bra, Gud har lovat det.
Jag känner väl egentligen att jag skulle behövt jobbat mer i sommar och fått ihop mer pengar än vad jag nu har så lite nervös för det är jag. Att pengarna ska rinna iväg eller vad man ska säga. Jag vet ju inte vad som sker där och hur mycket pengar jag behöver så det är ju svårt å veta hur mycket man behöver också. Men Gud förser. På något sätt kommer pengarna komma om jag behöver dem. Jag litar på Gud. Han sänder väl en slant från ett villigt generöst hjärta nånstans eller kanske kommer en ängel å lägger pengar under huvudkudden, haha. Det ordnar sig alltid!
Om fyra dagar är jag där. I Indien. I monsunregnet. I fukten och värmen. I kulturen med heliga kossor som springer fritt och kvinnor med prickar i pannan. Helt fantastiskt att få resa tillbaka. Helt overkligt.
Gosh, vad jag kommer sakna familjen, vänner och inte minst Mathias. Men tack vare att jag vet att de alla finns kvar å väntar och längtar efter att jag ska komma hem, så känns det tryggt att åka. Jag vet att jag gör rätt sak och inget kan stoppa det. Efter den här resan kommer nya äventyr...bröllop så småningom, andra resor, plugg kanske...ja vem vet. Den som lever får se och jag längtar efter det!
Livet är fyllt med äventyr helt enkelt. Hoppas detta äventyret får forma mig till en ännu bättre människa.
Djupt och kanske klyschigt blogginlägg, ja vet, men det kommer rakt ifrån hjärtat.
Nu är det dags att sova! Imorn väntar en ny dag som jag ser fram emot så mycket. Jag ska få hoppa upp i famnen på min älskade Mathias och umgås med fina vänner. Helgen kommer bli underbar!
Godnatt. M
Jag känner väl egentligen att jag skulle behövt jobbat mer i sommar och fått ihop mer pengar än vad jag nu har så lite nervös för det är jag. Att pengarna ska rinna iväg eller vad man ska säga. Jag vet ju inte vad som sker där och hur mycket pengar jag behöver så det är ju svårt å veta hur mycket man behöver också. Men Gud förser. På något sätt kommer pengarna komma om jag behöver dem. Jag litar på Gud. Han sänder väl en slant från ett villigt generöst hjärta nånstans eller kanske kommer en ängel å lägger pengar under huvudkudden, haha. Det ordnar sig alltid!
Om fyra dagar är jag där. I Indien. I monsunregnet. I fukten och värmen. I kulturen med heliga kossor som springer fritt och kvinnor med prickar i pannan. Helt fantastiskt att få resa tillbaka. Helt overkligt.
Gosh, vad jag kommer sakna familjen, vänner och inte minst Mathias. Men tack vare att jag vet att de alla finns kvar å väntar och längtar efter att jag ska komma hem, så känns det tryggt att åka. Jag vet att jag gör rätt sak och inget kan stoppa det. Efter den här resan kommer nya äventyr...bröllop så småningom, andra resor, plugg kanske...ja vem vet. Den som lever får se och jag längtar efter det!
Livet är fyllt med äventyr helt enkelt. Hoppas detta äventyret får forma mig till en ännu bättre människa.
Djupt och kanske klyschigt blogginlägg, ja vet, men det kommer rakt ifrån hjärtat.
Nu är det dags att sova! Imorn väntar en ny dag som jag ser fram emot så mycket. Jag ska få hoppa upp i famnen på min älskade Mathias och umgås med fina vänner. Helgen kommer bli underbar!
Godnatt. M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar