Om ni undrade. Vi har inte haft tillgang till internet de senaste dagarna men nu funkar det igen. Halleluja!
Sa, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag kande att jag bara skulle uppdatera att vi lever iaf, nu nar internet funkade.
Livet i Kairo ar bra. Vi paverkas inte sa mycket av stoket som pagar runt omkring. Det kanns som vilka dagar som helst har. Fast jag maste anda saga att man kunde kanna det i hela kroppen nar det va den 25 jan. Jag stod och kollade ut fran ett fonster hemma hos en vi kanner och sag ut over staden, den kandes helt...ja vad ar ratt ord...hopplos. Ja, som en stad utan hopp. Hopp om att fa frid, frihet, lycka, rattvisa, karlek...sa mycket. Men vi vet att det finns hopp, det ar saklart svart for dem att se det ibland i alla de svara omstandigheterna de har runt sig nu, men det ar darfor vi ar har ocksa, for att fa ge nagot som de kanske inte har eller att fa uppmuntra dem.
Forra veckan var vi i en park och gick runt och pratade med manniskor. Den kom fram en 15arig muslimsk tjej som pratade bra engelska (valdigt otippat, inte ofta man traffar folk med bra engelska o speciellt inte i hennes alder.) Hon kom fram och sa "can I speak with you?" och jag sa saklart Ja. Vi satt bredvid varandra och pratade om massa olika saker, hon oppnade upp sig och delade livshistorier som jag inte tror hon skulle vilja dela med vem som helst. Men av nagon anledning sa gjorde hon det. Vi hade en fantastisk stund. Hon fick en ny bild av kristna vita manniskor fran vast, vilket ar grymt positivt. Jag var sa lycklig i hela mig att fa prata med en ung tjej som levde med installningen "Man maste lida for att leva", och dela att Gud alskar henne och ser henne. Att det finns en mening med vara liv och att hon ar vacker precis som hon ar. Wow. Det va sa starkt och jag kande verkligen hur vardefullt det var for oss bada. Vi hann dock inte prata sa lange, hennes syster kom och hamtade henne och hon hade pa sig en burka dar man bara sag ogonen sa jag antar att de kom fran en ganska strikt o religos muslimsk familj. Jag hoppas att vart samtal fick ha en djupare betydelse och innebord for henne.
Pa mandag ska vi besoka Al Azhar mosk. Den storsta mosken i hela Mellanostern, det ska bli spannande. Nya aventyr hela tiden, jag gillart! Det finns sa mycket att skriva, men sa lite tid. Imorn far vi gaster over pa lunch och vi ska borja forbereda tidigt och klockan ar 02.20, jag borde sova med andra ord.
Men en liten uppdatering fick ni iaf. Glom inte att vi mar bra nu alla sota oroliga mammor, mostrar, systrar, morforaldrar (de som kanske oroar sig mest) och alla andra sota manniskor!
Och just ja, vi aker alla i teamet till Indien igen den 17 feb. Sen kommer jag, Rebecca o Johanna hem till Sverige den 13 mars. Just so you know!
KARLEK!
