Mellanosterns storsta moske!!!

har vi besokt idag. HUR COOLT AR INTE DET!?!

dock var det ganska ocoolt att vi sag ut som vita bullar (speciellt jag HAHA). man va tvungen att knyta sjalen sa hart sa den inte skulle falla av. sa himla ocharmigt!!!
ni kanske tror att jag overdriver, men ICKE! avgor sjalva...


Det var sa roligt for nar vi skulle ga in sa tyckte han nog att mina jeans kanske sag for tighta ut sa nar vi alla lamnade in vara skor fick jag en langkjol av mannen och jag fattade forst inte att den va till mig, men det var den. Jag kande mig verkligen onaturlig o flummig i mina klader och sjalen pa huvudet. Men vilken upplevelse! Sa roligt!

Vi gick in i moskeen och kollade runt, satt oss ner och bad att Jesus skulle ge alla manniskor dar inne visioner och drommar om vad som ar sanning, sen gick vi aven runt o tog lite kort.
Det var sa fantastiskt att fa vara inne i moskeen och fa vara ett ljus for manniskor som lever i en varld utan hopp. Visste ni till exempel att muslimer far "markeringar" av Alah for alla daliga garningar de gor. Sa om de gjort nagot daligt sa maste de ga till moskeen och fa "bra markeringar" for att vaga upp det daliga. De forsoker tjana bra poang genom att ga till mosken och be. Vilket betyder att ibland kan folk tanka att de tjanat pa sig tillrackligt mycket att de kan gora daliga garningar for att de har sa mycket "bra markeringar". Tank om de kunde fa mota Guds omsorg och nad. Wow.

Idag var det manga muslimska kvinnor som kollade pa oss och bara genom att vi log at dem sa sag man att nagot hande i dem. Vad lite ett leende kan gora. Karlek ar sa mycket starkare an vad vi kan forsta. Det ar haftigt att see. Inne pa toan t.ex. sa stod jag o vantade pa att Becca skulle bli klar och en kvinna kollade pa mig, jag log och hon log tillbaka. "Whats your name?" fragade hon. "Matilda and yours?" "Mona" "Nice to meet you Mona". Sen gick hon o vi sa bye. Men efter en stund gick hon och hennes vanner forbi pa gatan och jag sag det inte forst men jag horde "Matella! Matella! Hi!". Sa fin tjej. Vi sa hej och pratade lite till och jag presenterade de andra ocksa. Som sagt, vad lite ett leende kan gora. Man sag att det gjorde hennes dag. Och min med. Det ar ju inte varje dag nagon gar forbi en i Kairo, ropar ens namn o sager hej och alla ens vanner tror att en bekant just gick forbi. Johanna sag sa forvanad ut nar det hande. Fantatiskt!

Jag ar sa otroligt tacksam over att fa vara med om detta. Over att fa vara med och gora skillnad och vara med i nagot som ar sa mycket storre. Jag alskar det! TACK GUD! Jag kommer sakna sonder min lilla familj har nar jag kommer hem (vilket ar snaaaart.) Hur ska jag helt plotsligt kunna sova sjalv i mitt rum efter att haft minst 4 roomies i 6 manaders tid?! Det ordnar sig...nog...

Anyways, jag ska sova nu. Bara jag som ar vaken an.

En sak till bara; Meena varmde pa sitt agg i micron idag. Det sa POFF! haha. Sa kul!

GODNATT!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar