Dag 14

Lika svart som alltid att skriva blogg! Vi lamnade vart alskade barnhem i Kolkata i lordags. Det var verkligen jobbigt. Jag grat av att behova lamna de underbaraste sma broderna jag haft och ocksa for att jag var sa glad och lycklig och tacksam till Gud over organisationen som har raddat livet pa de sma pojkarna.
Nu ar jag i Patna iaf, vi kom hit i sondags och stannar tills fredag. Det ar mycket som hander. Vi bor aven har pa ett barnhem med med bara 7-8 barn pa. Det ar nyare an det forra stallet sa barnen har bara bott har i 6 manader. De tar valdigt bra hand om oss! Vi har lart barnen "A, B, C.." laten pa engelska och man hor dem ga och sjunga den lite da och da. Sa sota! Idag akte vi till sjukhuset for att hamta hem en av pojkarna som haft en ogonoperation. Han hade ett vittnesbord senare ikvall om sin uppvaxt och berattade aven da om ogat. Nar han var 3 ar gjorde han illa ogat och kunde inte langre se pa det vanstra ogat. Han vaxte upp utan sin pappa, hans styvpappa misshandlade honom och han rymde hemifran forsta gangen som 5 aring. Efter att ha bott 4 ar pa jarnvagsstationen, varit beroende av droger, alkohol, lim redan som 5 aring sa fick han till slut hjalp av organisationen vi jobbar med. Han fick aka till sjukhuset och bli av med alla drogproblem och sen komma till barnhemmet som de har. Efter den har operationen som han gjort sa kan han se lite igen pa hans vanstra oga och det ar verkligen ett mirakel. Det var inte alls nan stor chans att han skulle kunna se igen, men ikvall sa testade vi och holl for hans hogra oga och sen holl upp fingrar. Han svarade saklart ratt! Helt underbart. Han ar sa lycklig och tackar Gud for hans liv, for organisationen och for att han kan se igen. En helt underbar liten 9 aring! Jag blir sa glad. TACK GUD!

Igar sa kom det hit ca 50 ledare fran denna organisationen. De delade in sig i smagrupper och deras chef ville att jag och Matilda skulle sitta med och lyssna nar de berattade om vad de gor och sa. Sen ville han ocksa att vi skulle fa ge tips, rad och feedback pa det de sa. Och vi tankte "vad kan vi, tva unga tjejer fran sverige, saga till dessa manniskorna??". Men vi bad Gud om hjalp, att han skulle anvanda oss och saga det som de behovde hora. Jag tror verkligen att Gud ledde oss i de samtalen for de var valdigt berorda efter vi hade fatt dela tankar och jag tror de uppskattade det valdigt mycket. Har i Patna har vi fatt utmanas och fatt ansvar och fortroende. Det kanns jatteroligt! Imorn ska vi sitta och planera ett ungdomsmote som vi ska ha. Det ska vara i 3 timmar (!!!!!!!) och de vill att vi ska vara med och saga vad vi tycker ska vara med och hur vi kan gora och fylla detta motet. De vill aven att vi ska hjalpa dem att starta upp ett nytt ungdomsarbete, fran grunden. Ja som sagt, Gud utmanar oss har i Patna. Det kanns kul aven om det kanns tufft ocksa! Men Gud ar god och han hjalper oss nar vi behover honom sa vi behover inte oroa oss alls egentligen, men som manniska gor man ju det ibland anda.

Jag maste ocksa bara tillagga att det har varit annu en jordbavning. Denna gangen satt vi pa "kyrkfika" (om det gar att kalla det sa har) pa typ 4 vanigen. Jag, Matilda och en Indier satt i en soffa och pratade. Jag kande hur det borjade skaka, men jag trodde att det var indiern som satt och guppade med benen. Men nar jag kollade sa gjorde varken hon eller Matilda det. Da sager indiern "look, the shaking, the ground is shaking". Och alla kollade runt omkring sig och vi sag att hyllorna och byran skakade ocksa. Jordbavningen holl pa i ca 2 minuter, men det var ingen fara. Inte dar vi bor. Men langre narrut var det tydligen mycket varre. Vi har hort att det var illa pa vissa stallen. Riktigt hemskt! Vi ar beskyddade av Gud. Jag och Matilda upplevde var 2 jordbavning pa 2 veckor. Indien, ett upplevelsens land!

Det finns sa mycket att beratta och sa lite tid och sa fa ord for vissa upplevelser, men jag hoppas att ni tycker att det ar nagorlunda spannande att fa folja bloggen och hora lite om vad jag upplever pa andra sidan jorden! Ta nu hand om er alla! Och be garna for mig, jag har blivit forkyld och kan absolut inte sjunga (inte rent iaf) vilket jag tror att jag kan behova i overmorrn om det blir ett ungdomsmote. Nu ska jag ga och forbereda det jag ska dela pa Morning Devotion imorn med barnen och personalen. Jag och Matilda turas namnligen om att dela nagon fran bibeln varannan morgon. Vi far se vad Gud vill att jag ska saga imorn!

Massa karlek. Manga kramar fran mig i Indianien!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar