Annu en dag har snart passerat och mycket har varit pa schemat. Idag akte vi ivag till Howrah Trainstation. Pa vagen dit hande en helt galen grej. Trafiken har i Calcutta ar helt galen och vi var fast mitt i groten. Jag satt och tankte: "tank om det skulle smalla en bomb har mitt i all rora. jag undrar vad som skulle handa med var bil da, den kan ju knappt lyfta for att vi star som packade sillar". Och sa ratt som det var sa exploderade nagot precis utanfor min fonsterruta nar vi akte. PANG! Vilken sjuk smarta det var for oronen! Jag tankte: "nej nu var det bomben jag tankte pa" och sa kastade jag en blick ut och bakat.Da hade framdacket pa bussen bredvid exploderat. Oj vad vi skrattade! Jag och Matilda hoppade bada till av smallen och vi trodde att nu ar det kort haha. Det ar alltid galet nar vi ar ute och aker. (men oroa dig inte mamma, jag ar very much alive!)
Val pa stationen sa traffade vi nagra ungdomar. 4 killar i 12-13 ars aldern sniffade lim, vi sag nar de tog ut limtuben och la i lim i deras nasdukar. Det gjorde ont i hjartat. De vill hellre leva dar i sin frihet an att komma till ett underbart hem som det vi bor pa. Det ar sa synd. Gud var med dem!
Vi traffade aven 2 mammor till 2 av barnen har pa hemmet. Barnen ar 1,5 och 5 ar och ar tva av de sotaste ungarna jag sett i hela mitt liv. Sa fina! Om jag kunde skulle jag ta med dem hem, for sure! Mammorna till barnen levde pa stationen, de var sa vackra aven om de var smutsiga o hade slitna klader. De var 17 och 18 ar gamla. De fragade om vi hade traffat deras soner och de sa vi att vi hade och jag sa till dem att de har sa vackra barn och de blev glada. De brukar ringa da och da och prata med barnen pa hemmet och det gor barnen valdigt glada. Vi var med och gav mat till ungdomarna pa stationen innan vi for hem igen.
Idag gjorde jag och Matilda tva till intervjuer (vi gjorde tva igar ocksa) med tva barn. Fragar om deras liv och hur de levt innan de kom till barnhemmet. Det ar valdigt intressant men aven valdigt jobbigt. Det ar inte latta liv de har left, jag kan inte forestalla mig hur det ar att ha fodits pa en tagstation och levt dar i flera ar med sin mamma o pappa. De har inte alltid mat, klader eller nanstans att sova. Det ar sa sa sa hemskt. Jag ar sa lycklig nar jag ser att barnen har det bra har och att det alskar att vara har, de ar lyckliga och deras leenden ar akta. Jag blir aven glad nar jag tanker pa hur organisationen jobbar for att hjalpa flera barn och deras foraldrar. Vilken fantastiskt arbete de har och vilka underbara manniskor som lagger sitt liv at sidan for att hjalpa andra. Bless them!
Ikvall fick vi aven se manga till leenden! Ojojoj vad glada barnen var nar de fick hora att vi skulle gora ett drama. Jag, Matilda och Ashun gjorde ett drama som vi gjorde pa alterna. Limmet heter det. Vi kladde ut oss lite och sen fick det bli en light-version av Limmet eftersom vi inte hade all rekvisita. Men barnen blev sa glada. De skratta och hade sa kul. Sa imorn ska vi gora ett annat, de tjatade massa redan ikvall om det. Imorn ska vi nog ha lite shopping pa schemat och sen ivag till en science park (eller hur de stavas) med de sma barnen. Vi far se, schemat kan alltid andras. Pa lordag far vi vidare till en stad vid namnet Patna. Vad som hander dar far vi se nar vi kommer dit. Spannande!
Fortsatt be for oss och forsatt uppmuntra oss! Ni betyder massor!
Kul att ni laser och foljer bloggen. Pa aterseende gott folk!
Massa karlek. Matilda
Val pa stationen sa traffade vi nagra ungdomar. 4 killar i 12-13 ars aldern sniffade lim, vi sag nar de tog ut limtuben och la i lim i deras nasdukar. Det gjorde ont i hjartat. De vill hellre leva dar i sin frihet an att komma till ett underbart hem som det vi bor pa. Det ar sa synd. Gud var med dem!
Vi traffade aven 2 mammor till 2 av barnen har pa hemmet. Barnen ar 1,5 och 5 ar och ar tva av de sotaste ungarna jag sett i hela mitt liv. Sa fina! Om jag kunde skulle jag ta med dem hem, for sure! Mammorna till barnen levde pa stationen, de var sa vackra aven om de var smutsiga o hade slitna klader. De var 17 och 18 ar gamla. De fragade om vi hade traffat deras soner och de sa vi att vi hade och jag sa till dem att de har sa vackra barn och de blev glada. De brukar ringa da och da och prata med barnen pa hemmet och det gor barnen valdigt glada. Vi var med och gav mat till ungdomarna pa stationen innan vi for hem igen.
Idag gjorde jag och Matilda tva till intervjuer (vi gjorde tva igar ocksa) med tva barn. Fragar om deras liv och hur de levt innan de kom till barnhemmet. Det ar valdigt intressant men aven valdigt jobbigt. Det ar inte latta liv de har left, jag kan inte forestalla mig hur det ar att ha fodits pa en tagstation och levt dar i flera ar med sin mamma o pappa. De har inte alltid mat, klader eller nanstans att sova. Det ar sa sa sa hemskt. Jag ar sa lycklig nar jag ser att barnen har det bra har och att det alskar att vara har, de ar lyckliga och deras leenden ar akta. Jag blir aven glad nar jag tanker pa hur organisationen jobbar for att hjalpa flera barn och deras foraldrar. Vilken fantastiskt arbete de har och vilka underbara manniskor som lagger sitt liv at sidan for att hjalpa andra. Bless them!
Ikvall fick vi aven se manga till leenden! Ojojoj vad glada barnen var nar de fick hora att vi skulle gora ett drama. Jag, Matilda och Ashun gjorde ett drama som vi gjorde pa alterna. Limmet heter det. Vi kladde ut oss lite och sen fick det bli en light-version av Limmet eftersom vi inte hade all rekvisita. Men barnen blev sa glada. De skratta och hade sa kul. Sa imorn ska vi gora ett annat, de tjatade massa redan ikvall om det. Imorn ska vi nog ha lite shopping pa schemat och sen ivag till en science park (eller hur de stavas) med de sma barnen. Vi far se, schemat kan alltid andras. Pa lordag far vi vidare till en stad vid namnet Patna. Vad som hander dar far vi se nar vi kommer dit. Spannande!
Fortsatt be for oss och forsatt uppmuntra oss! Ni betyder massor!
Kul att ni laser och foljer bloggen. Pa aterseende gott folk!
Massa karlek. Matilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar